Archive | Jag är glad att bo i Stockholm RSS for this section

Har du inget snällt att skriva, så låt bli – eller “Jag är glad att jag är jag!”

Visste ni att jag är en sämre människa som inte bidrar till samhället eftersom jag just nu gör praktik? Jo, så är det tydligen enligt en snubbe som kommenterat (VARFÖR är det nästan uteslutande MÄN som hatkommenterar min blogg..?).

Och ja, enligt vissa sticker det säkert i ögonen att jag får MASSOR av pengar för att göra INGENTING. Eller… eller så är det inte riktigt så det funkar. Snarare är det så att jag får en struntsumma, som jag i princip inte kan leva på, och jobbar hårt. Inte bara på min praktikplats heller, även om jag förstås gör allt jag kan för att göra ett så bra jobb som möjligt där. En vill ju ha goda referenser – men viktigast av allt vill jag lära mig så mycket som möjligt så att jag kan visa på riktig kunskap sedan.

Men jag söker också jobb. För jag VILL ha ett jobb. Missförstå mig rätt, jag älskar min praktikplats och skulle bli den lyckligaste människan i världen om jag fick vara kvar där. Men jag vet ju att det inte går. Så jag söker jobb, och fastän jag just nu är ganska kräsen i mitt jobbsökande så anstränger jag mig. Det finns inga krav på att jag ska söka jobb egentligen, det slipper man ifrån när man gör praktik. Som jag förstått iallafall? Men jag vill som sagt ha ett jobb. Inte bara för lönens skull (även om det vore ÅH SÅ SKÖNT att kunna betala räkningarna i tid) utan för att jag har så mycket att ge.

Jag är duktig.

Jag är faktiskt förbannat duktig.

Och det kära vänner, är något jag lärt mig först senaste månaderna. Tack vare min praktikplats. Och tack vare allt spännande jag gjort senaste åren. Det är ingenting en liten anonym tönt kan ta ifrån mig. Även om han faktiskt gjort sitt bästa i kommentarsfältet…

Glad påsk kamrater, lite i efterskott sådär. Hoppas ni har haft en finfin helg. Själv har jag njutit av lugnet (haha! påsklediga småbarn!), fyllt år (tack ni fina vänner och familj som gjorde min dag) och städat (vilket resulterade i att jag fick en hel bunt kläder som min svägerska tröttnat på, hah!).

Och nu, nu ska jag stänga av datorn och njuta lite av solskenet som dröjer kvar på nystädad balkong. Kan det vara så att våren äntligen är här..?

Advertisements

Nej det är inte sant – eller “Sluta projicera!”

Okej så jag börjar väl med en dementi då: Jag har INTE varit otrogen mot F. Jösses. Av alla grejer han kan välja att säga om mig så väljer han det minst troliga.

För jag tror att alla som känner mig minsta lilla vet att när jag är lojal – då är jag lojal. Har jag ett förhållande så är det för att det bara är den personen jag vill vara med. Jag kan inte riktigt moralisera över andra som väljer att vara otrogna för det är deras liv, men jag försöker oftast hålla mig ifrån att vara “den andra kvinnan”. Men det har mer att göra med att jag inte vill bli inblandad i nåt drama.

Jaja, han må väl hantera sina egna brister på något sätt så jag låter honom hållas. Jag litar på att de som väljer att lyssna bara på hans version inte heller är personer jag behöver i mitt liv. Jag litar också på att jag gjort ett såpass bra jobb med att berätta vem jag är och att det gör hans lögner genomskinliga.

Och DET är det sista jag kommer skriva om honom, såvida det inte kommer fram att han försökt sprida fler lögner förstås *ler ljuvt*

Karma – eller jag är så himla lycklig!

Jag är på ett bra ställe i livet.

Jag har en praktikplats där jag både får visa vad jag går för och får utmana mig själv, upptäcka vad jag -egentligen- kan. Jag har fått gott om nya vänner. Jag har fördjupat vänskapen med gamla vänner. Jag springer helt enkelt runt i Stockholm och är GLAD.

Och det ska man veta, att jag är värd det. Efter att ha jobbat på ett ställe där jag blev ständigt misstrodd, bevakad, övervakad så är jag värd en arbetsplats (även om det “bara” är praktik) där jag blir behandlad som den tänkande och kompetenta människa jag faktiskt är.

Efter att ha omgivit mig av människor vars främsta livsuppgift tycks ha varit att sticka knivar i ryggen på mig och trycka ner mig så mycket en människa kan tryckas ner, är jag värd att omge mig av människor som bemöter mig med kärlek och respekt.

Efter att ha haft pojkvänner som varit otrogna, pojkvänner som spridit skit om mig i efterhand trots att det var DE som behandlade MIG illa, efter att ha haft ragg som sett på mig som något katten släpat in… ja, då är jag värd att omge mig av män som tittar på mig och ser mig som en jämlike.  (Det där får ni tolka som ni vill)

Jo, jag är värd det här. Jag är så JÄDRA värd det här.  (Nej, jag gillar egentligen inte att svära i text.)
Jag är tacksam. Och samtidigt livrädd, för jag vet att det snart kan ta slut. Och det… det ger mig ont i magen. Men jag tänker vara glad nu. Lycklig. Trygg i livet, på mitt happy place.