Kevin Bäckström, Texas Longhorn, försvarande män – eller “Ge upp er sexism!”

Ok, så vi har redan avhandlat ett av de värsta försvaren för sexism, nämligen “Det är humor”. Jag har dock lagt märke till, de senaste dagarna iallafall, att det finns ett försvar som används nästan lika mycket. Och som dessutom är exakt lika värdelöst. “Vad?” undrar ni förstås, och jag kommer såklart avslöja det. Om en stund.

Först vill jag bara ge er lite kontext. Jag vet inte om ni har läst om Kevin Bäckström, snowboardåkaren som nu blivit utslängd ur landslaget på grund av sin kassa kvinnosyn. Helt rätt enligt mig, eftersom han haft chanser att ändra sig. Tänka över sitt beteende. Göra om, göra rätt. Men det har han således inte gjort. Och tja, hade han varit vilken 20-åring som helst kanske reaktionerna inte hade blivit så stora. Men det kanske är dags att inse att om man är en känd profil inom ett område så blir man också en förebild för andra personer. Visar man då upp ett sådant beteende som Bäckström har gjort, då är det självklart att det “smittar av sig”. Det är nästan det som gör mig mest brydd, att han är så oförmögen att se sitt eget ansvar.

Nåväl. Nu är det inte alla som tycker att det är så bra att han blivit utslängd ur landslaget. Många (män) har trätt fram till hans försvar, bland annat på Twitter. En av hans försvarare uttryckte sig så här:

Och det är nu jag ska avslöja vad jag menade i början. Den ursäkt, det försvar, för sexism och kass kvinnosyn som jag anser vara ungefär lika värdelös och fjantig som “det är skämt”, är “det är kultur”. Killen ovan tycker att det var fel att kasta ut Bäckström eftersom det “ingår att vara lite motströms” och att man “gör sin egen grej“. Att den där egna grejen är att uttrycka sig förnedrande och förminskande mot kvinnor, det tas tydligen ingen hänsyn till. Och visst, jag skulle kanske (motvilligt) kunna acceptera ett sådant resonemang om det vore så att alla levde i små bubblor där man inte påverkade omvärlden på något sätt.

Men, newsflash: Så funkar inte världen. Som jag skrev här ovan är det många som ser Bäckström som en förebild och om han fortsätter sprida dessa bilder av kvinnor som inget annat än kroppar och sexleksaker till för män, då kommer också hans tankesätt att föröka sig och sprida sig. Sorry, men det är så det funkar! Bäckström har tydligt visat att han inte tycker att han borde ta något ansvar för sitt beteende och hans supportrar verkar vara av exakt samma uppfattning.

För att vara riktigt tydlig tänker jag återkoppla till Texas Long Horn och deras syn på sexism. Efter att jag bloggat om det la jag upp inlägget på Facebook och fick omedelbart respons. Från män. Som försvarade restaurangens sexism.

Återigen detta “jamen det är ju deras grej“. Jaha? På vilket sätt skulle det kunna vara ett argument för att rättfärdiga sexism?! Ska vi kanske införa det synsättet även på andra områden där människor blir diskriminerade? Tänk er en skylt som gör narr av homosexuella som försvaras med: “Homofobi? Hela ***s attityd är ju att driva med bl a homosexualitet. Jag lovar att det finns en hyffsat skitstor kundkrets som ser det här som underhållande”. Eller varför inte en skylt med blackface-karikatyrer:  “Rasism? Hela ***s attityd är ju att driva med bl a rasism. Jag lovar att det finns en hyffsat skitstor kundkrets som ser det här som underhållande.”

Texas Longhorn driver inte med sexism. De rättfärdigar den. På exakt samma sätt rättfärdigas den av såväl den unge snowboardåkaren som av hans anhängare. Och vad ni än säger så nej, det funkar varken att försvara det med “humor” eller “kultur”. Sexism är sexism och oavsett vad ni tycker om det så är vi många som fått nog av all dynga som sprids runt omkring oss. Kom in i matchen, revidera er kvinnosyn och tänk efter två gånger innan ni öppnar munnen, skriver på internet eller delar en skämtbild: Är det sexism? Isåfall – protestera istället för att sprida vidare. Ska det vara så svårt?

Nej, Texas Longhorn, det är inte kul – eller “Får det vara lite sexism till maten?”

Tunaskolan. En skola i Luleå som helt plötsligt blev rikskänd. Varför? För att de tyckte att sexism = lustigt och hör hemma på en skola. Som tur var hade de eleven Astrid, som tog strid. Och vann, för den sexistiska målningen som det handlar om ska tas bort. Efter den här nyheten som blev stor och omdiskuterad så kan iallafall jag tänka mig att många förstått varför bilden är olämplig och ganska äcklig. Den föreställer en man som tjuvkikar in på en kvinna på toaletten. Ganska så osmakligt, no? Tyvärr är det inte alla som fattat. För skylten finns på fler ställen. Texas Longhorn i Hornstull, Stockholm, till exempel.

Nåväl, som jag skrev i mitt inlägg häromdagen finns det en grupp människor som kanske inte tänker efter så mycket. Texas Longhorn i Hornstull kanske helt enkelt inte förstår hur fel bilden är. Så det är väl klart att om de blir upplysta om detta så kommer de plocka bort skylten. Om inte annat för att kunden, som alla vet, alltid har rätt. Tydligen är det dock ingen devis Texas Longhorn tycker är särskilt mycket värd:

Så bra gick det alltså när en kund protesterade direkt till restaurangen. Jaha, vad gör man när man inte får gehör där? Man försöker igen. Kunden ifråga skickade nu ett mail till Texas Longhorns officiella mailadress:

Jag mailade er restaurang i Hornstull angående en skylt de har uppsatt i restaurangen (bild bifogas).  Jag antog att Texas Longhorn inte önskar alienera kvinnor från sina restauranger och att de skulle ta ner skylten, nu när de uppmärksammats på hur den uppfattas. Jag undrar nu om det här är Texas Longhorns officiella ståndpunkt vad gäller sexism och sexistisk inredning?

Jamen här måste det väl finnas större lyhördhet, de som arbetar med att svara på kunders mail måste väl ändå visa lite ödmjukhet och ånger inför såna här tabbar? Nope, inte på Texas Longhorn!

Kort sagt: De stödjer inte sexistiska utsvävningar… såvida det inte är HUMOR! För som vi vet vid det här laget kan visst ALLT ursäktas med “Det är ett skämt”. Jamen då vet vi, förlåt oss för att vi inte gillar sexism i någon form. Så länge NI tycker det är roligt är det förstås okej. Eller? Suck. Jag vill tro att världen vore lite, lite bättre om vi alla kunde enas om att sluta använda “humor” som ursäkt till bland annat sexism.  Att den som besvarat mailet sedan skriver “Jag tycker personligen att dessa debatter har spårat ur fullständigt” finner jag dessutom högst oprofessionellt. Och, tyvärr, bekräftar helt att det är en man som skrivit det. Varför jag säger så? Ett: Det är en man som undertecknat. (Jag måste väl liksom förtydliga det, innan ännu fler hoppar på mig och kallar mig manshatare *ler milt*)  Två: Det är nästan uteslutande män som tycker att sexism är skojjsigt. Varför? För att de inte själva utsätts för det i samma grad som kvinnor utsätts.

Jag som har arbetat med kundtjänst och även jobbat inom just restaurangbranschen skulle aldrig, aldrig, aldrig bemöta en kund på det sätt som Texas Longhorn har gjort. Jag kan bara dra en slutsats utifrån det hela: De vill nog inte ha några kunder. Grattis till er, ifall det nu var målsättningen, för jag vet iallafall detta med säkerhet: Efter detta kommer jag aldrig någonsin sätta min fot hos er och jag kommer avråda alla jag känner från ett besök hos er. Så går det, när man inte lyssnar på sina kunder.

(Självfallet kan jag revidera min uppfattning om Texas Longhorn visar att de börjar ta sexism, och sina kunder, på allvar. Jag är aldrig omöjlig.)

Svar till Mats, som kommenterat lite på min blogg – eller “Stackars svenske man, du ÄR ensam”

Hej Mats! Att du inleder din långa kommentar på min blogg med att kalla mig ”lilla Anny” visar på en gång vilken fantastiskt hög nivå du vill lägga dig på. Känns det bra?

Och jo, det är en stor skillnad på de bilder du pratar om. Du jämför bilderna som driver med våldtäkt, med Pirinens seriestripp. Den ena legitimerar våldtäkt. Den andra driver med en stereotyp. Ett brott – En stereotyp. Ser du skillnaden nu? Jag tycker att Pirinens bild är rolig dels på grund av att den så uppenbart driver med privilegierade män som tycker synd om mig själv, men den främsta behållningen är nog faktiskt just att den provocerar. Det är intressant ur många perspektiv att se hur många män som på en gång identifierar sig med karaktären i bilden. Det är också lite beklämmande för det måste i sin tur att många män väljer att aktivt ta avstånd från både kvinnor, invandrare och meningsmotståndare. Blir det inte en ganska blek tillvaro då? Är det kanske avundsjuka det hela handlar om?

Jag skulle gärna se dina fakta på att vita kvinnor är mest priviligierade i samhället. Tycker visserligen att det är en smula oärligt att du lägger bevisningsbördan på mig när du själv påstår något, men visst, vi gör väl så då. Därför föreslår jag att du börjar med att läsa följande länkar:

http://www.do.se/sv/Press/Pressmeddelanden-och-aktuellt/2012/Gravida-och-foraldralediga-kvinnor-diskrimineras-i-arbetslivet/

http://www.hso.se/Global/Arbete%20och%20f%C3%B6rs%C3%B6rjning/Nationella%20handlingplanen/Hur%20j%C3%A4mst%20%C3%A4r%20kvinnor%2020091.pdf

http://www.scb.se/Pages/PressRelease____342527.aspx

När du har gjort det kan vi återuppta diskussionen om vem som egentligen är mest privilegierad i Sverige.

Du skriver sedan att jag inte får tolka vem som får och inte får känna sig träffad av Pirinens serieruta. Det är helt rätt. Det gör jag inte heller. Men faktum är att det står ”Svenske man, du är ensam”. Det står inte ”Svenska män”. Det är en viss skillnad. Men självfallet får du känna dig träffad av serien, det säger jag ingenting om.

Du fortsätter sedan med att berätta att du ”hatar feminister med hela din kropp och själ”. Det tar jag helt enkelt för givet betyder att du tycker att kvinnor är mindre värda och inte behöver ha samma saker eller rättigheter som män? För det är det feminism handlar om – att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter som män har. Det du skriver därefter skulle jag, om jag kände mig på grinigt humör, kunna tolka som att du tycker att det är rätt och riktigt att feminister får ta emot mordhot och hatbrev. Nu är jag dock på rätt gott humör så jag tänker ta för givet att du inte menade så.

Någon prinsessa är jag heller inte, vilket är tur då jag är republikan. Däremot tycker jag att många män skulle behöva lite mer ödmjukhet. Kanske förstå att det finns en anledning till att feminister höjer sina röster. Att det inte är helt okej att ni män ska få en så pass stor bit av maktkakan för det innebär att det blir mindre över till kvinnorna. Det är liksom läge för er att lämna plats, träda åt sidan lite nu. Det är inte mer än rättvist.

Du fortsätter sedan i dina taffliga försök att förminska mig genom att kalla mig ”lilla rara Anny”, kan trösta dig med att jag är varken liten eller särskilt rar. Jag  ber om ursäkt om du tar mina åsikter som att jag försöker bestämma över dig. Jag vill dock uppmärksamma dig på att du försöker göra exakt samma sak i så fall.

Du avslutar sedan med att önska mig allt illa på denna planet. Det är på riktigt skrämmande om du menar det. Du känner inte mig, du vet inte vem jag är. Du baserar din uppfattning på vissa av mina åsikter som jag har visat upp. Varför vill du mig ont? Vad har jag gjort dig? Eller är du en av alla de som skriver elaka saker på internet utan att tänka på vad du egentligen gör? Jag hoppas verkligen på det sista. För om du verkligen menade det du skriver, då är du verkligen ensam också. Oerhört ensam. Och jag tycker då synd om dig, Mats.

Här är Mats kommentar:

Som jag sa.
Här kommer lilla anny och ska tolka och bestämma vad vi andra ska tycka. Grattis oss, vi har ett orakel här inne.

Det är absolut ingen som helst skillnad på den strippen och bilden du visade. Så svårt ska det inte vara att fatta. Båda handlar INTE om humor och är till för att förlöjliga och trycka ner. Även det är du med på hoppas jag.
Det är också en orsak till varför det nu är så jävla många män inne på aftonbladet som blir arga. Kan du gissa dig till varför?
Nu är det ju också så att det är just det DET DU tycker är roligt. Det är också en av orsakerna till varför strippen är gjort på det sättet. Så svårt är inte heller det att fatta.

Nej du anny, vita män är inte dom som är mest priviligerade i det svenska samhället. Vita kvinnor är det. Jag kan backa upp mitt uttalande på fakta du kan det inte. Men låt oss se vad du har att komma med i just den frågan.

” Pirinens seriestrip driver ej heller med ALLA svenska män vilket många tycks vilja missförstå med vilje”
Du har inte rätt att tolka vem som får och itne får känna sig träffad. Är det inte dom som känner sig träffade som har rätt att bestämma vad som är tillåtet hörru? Inte det heller så svårt att fatta.

Du har så rätt anny. Jag hatar feminister med hela min kropp och själ.
Det är också en orsak till varför feminister sitter och näthatar män i media. Det är inget under eller mirakel eller någon klurig mystisk grej att normala män blir förbannade på vita kvinnliga feminister. Inte heller det så svårt att fatta.

Men du kanske kan komma med något bra exempel på hur män som känner sig träffade av feministmedia ska bete sig? Tacka och bocka för hatet ni kastar på oss kanske? Skulle det passa prinsessan?

“Men då kanske du ska ta och tänka över en gång till de val du gör i livet, hur du formulerar dig och vad du egentligen håller på med.”

Ännu en gång ser vi att lilla rara anny bestämma över hur vi andra ska bete oss och tycka och tänka. Vad var det jag sa? Hur visste jag att du skulle ta dig rätten till det hörru?

Mycket komiskt

/önskar dig allt illa på denna planet.

Läs om REVA – eller “Det är en dag imorgon också…”

Så kommer en sån där dag då jag har så fullt upp att jag varken hinner eller orkar blogga nåt. Men ni kan få två saker av mig. För det första lovar jag att jag imorgon kommer fortsätta blogga om sexistiska skämt, den här gången försvarade av en välkänd restaurangkedja. Och så kan ni förstås läsa min debattartikel om REVA och polisens agerande när det gäller papperslösa:

Vad är egentligen Polisens uppgift? För en lite vilsen jamtlandstaus som emigrerat till Vår Kungliga Hufvudstad kan en sådan fråga först verka självklar. Polisen ska väl lösa brott, ta fast farliga bovar helt enkelt? Och det trodde jag också var fallet när jag flyttade ner hit. Tji fick jag, för den senaste tiden verkar det allt mer som att Stockholmspolisens främsta uppgift är att lurpassa på papperslösa flyktingar i Stockholms tunnelbana. Projektet bakom, som sägs rättfärdiga det hela, heter REVA och har fått skarp kritik från flera håll. Syftet är helt enkelt att öka antalet utvisningar av papperslösa flyktingar.

Läs hela här, på ETC Stockholm.

Lägg ner! – eller “Men ÅH så skojsigt det är med våldtäkt!!!!”

Ni kanske kommer tycka att jag tjatar. Det gör jag också. Jag ska förklara varför: Jag vill att alla ska förstå att nej, “Det är på skoj!” är inget bra argument. Jag är av den fasta övertygelsen att allt går att skämta om. Men det måste ske på rätt sätt. Av rätt person. På rätt ställe och i rätt tidpunkt. Jag är också helt övertygad om att det inte funkar att sparka nedåt.Tyvärr är det inte alla, snarare verkar vi vara rätt få, som tänker så här. Detta med tanke på all sexistisk eller bara rent vidrig skit jag sett som folk försökt försvara med “Det är skämt!”.

Ett exempel är det jag bloggade om igår, om “humor”inslaget i lördagens melodifestival där man drev med både bi- och transpersoner. Ett annat exempel är mitt inlägg om kvinnohat, med de grovt sexistiska bilderna som förminskar eller skämtar om våldtäkt. Nu har jag hittat två nya exempel, som cirkulerat på både min Twitter och på facebook. Visst, många har ställt sig kritiska till inläggen men jag har också sett många som försvarat “humorn” med näbbar och klor. Det första är ett åh så skojsigt skämt om nåt som kallas “Brandbilsleken”:

Hahaha ja OJ så roligt det är med sexuella övergrepp! Att en kille kör upp sina fingrar i en tjejs underliv trots att hon säger nej är ju fantastiskt humoristiskt! Jag skrattar ihjäl mig här! Alla förstår väl skämtet va? Haha? Nä. Ärligt talat är det här så fantastiskt vidrigt. Ni som skrattar åt det här på riktigt, alltså utan ironi: Tycker inte ni att en tjejs kropp är hennes egen? Tycker inte ni att en tjej ska få säga nej? Tycker ni, alltså på riktigt, att sexuella övergrepp är något som man kan skämta lite om för det är inte så himla allvarligt? Ärligt, jag är nyfiken på hur ni tänker. OM ni tänker? Det är förstås helt okej att inte ha tänkt efter så mycket, men då hoppas jag att ni i fortsättningen också tänker efter ett steg till innan ni skrattar och delar vidare. Kan vi snälla bestämma att ni ska göra så?

Men. Det blir faktiskt värre. Nog för att jag tycker att skämtet ovan är osmakligt, förminskande och vidrigt men det är egentligen ganska milt i jämförelse med detta:

MEN SÅ SKOJ! En ordvits, som driver lite med våldtäktsoffer. Det här inlägget är dock vidrigt på fler olika nivåer. Även om det skulle vara så att avsändaren syftar till “behöva mer stake i sig” ska betyda “skulle behövt våga anmäla” så är det ganska förnedrande mot kvinnor som väljer att inte anmäla våldtäkter. Som att man väljer att inte anmäla på grund av att man är feg? Men, nu är det ju inte så insändaren menar utan det är som sagt en liten charmig ordvits. Alla vet ju att det våldtäktsoffer behöver är lite mer kuk. Eller? Inte?

Nå, jag behöver nog inte vidare analysera varför “skämtet” är riktigt stötande för jag tar för givet att de flesta som läser här kan tänka själva. Det som dock skrämmer mig är det att så många killar (Ja, faktiskt har jag hittills bara sett killar göra det) ryckt ut till försvar för det här. Att det återigen heter “Men det är ett skämt! Varför är du så stel?” och jag kan bara gapande läsa försvarstalen. Seriöst, förstår ni inte att det finns en gräns? Förstår ni inte själva hur ni framstår när ni försvarar såna här “skämt”? Ni kanske, kanske, kanske kan försöka tänka efter en gång extra. Som jag precis skrev några stycken längre upp: Det är förstås helt okej att inte ha tänkt efter så mycket, men då hoppas jag att ni i fortsättningen också tänker efter ett steg till innan ni skrattar och delar vidare. Kan vi snälla bestämma att ni ska göra så?

Kan inte 2013 SNÄLLA bli året då vi en gång för alla slutar använda “humor” som nån slags ursäkt för sexism, rasism och homofobi? För ärligt talat, det är så ofantligt korkat. Jag vill åtminstone tro, och jag hoppas jag har rätt, att mänskligheten kan bättre än så. Betydligt bättre.

Att vara kränkt – eller “DET ÄR INTE DIN RÄTT!”

Jag läste ett blogginlägg, nu på morgonen. Som gjorde mig lite ledsen och mycket förbannad. Det handlar om det osmakliga skämtet från lördagens melodifestival. Ja ni vet, där de drev med både bisexuella och transpersoner. Jag satt gapande framför teven och tänkte “Vafan håller dom på med?” och det var jag inte ensam om (tack och lov!) då delfinalen blivit anmäld till Granskningsnämnden. Inte bara en gång, utan hela 15 gånger. Gott så, kan man tycka. För nog är det den som blir kränkt som avgör nivån? Som har rätten att säga “Nej, det här var inte kul”?

FELFELFELFELFELFEL! Tydligen är det bara privilegierade människor, de som inte står i skottlinjen, som avgör vad som är ROLIGT. Exakt, precis samma retorik som när jag bloggade om de sexistiska bilderna jag hittade på Facebook. Hela grejen är liksom på repeat: “Det är bara på skoj! Var inte så lättkränkt! Har du ingen humor? Det är meningen att man ska skratta! JAG tyckte det var roligt!”. Jag blir alldeles matt. Och arg. För hur kan man tro sig ha rätten att bestämma över någon annans känslor? Det skulle faktiskt aldrig falla mig in att fnysa bort någons upplevelse om hen sa “Jag känner mig kränkt av det där skämtet”. Istället skulle jag lyssna, försöka förstå. Om jag hade gjort något fel, hade jag försökt förbättra mig. Komma ihåg det, lära om.

Ett exempel från min vardag. Har under morgonen haft en diskussion med en man på Twitter som varit mäkta upprörd över ordet “hen”. Och då menar jag inte på engelska, utan “hen” som personligt pronomen. Och jag har verkligen försökt förstå varför han tar så illa upp av det. Jag menar, visst jag kan provoceras av andra människors språkbruk också (T.ex folk som säger “asseptera” stör mig nåt enormt!) men jag skulle nog aldrig känna mig kränkt på grund av det. Så jag vill förstå. Jag vill lyssna. Men han kan inte förklara. Han har inget svar, för i själva verket är han nog inte så kränkt. Han tycker bara att “hen” är ett fjantigt och onödigt ord. Och så får man också tycka, såklart! Men det har inget att göra med att vara kränkt.

Skillnaden är att “skämtlåten” från Melodifestivalen faktiskt kränkte människor. Genom att driva med redan utsatta grupper pekar man på dem ännu tydligare och säger “haha ni är konstiga!”. Jag, som själv är bisexuell, blir alltid bedrövad över den bild som framställs av bi-människor. Vi är promiskuösa, ofta otrogna, ÄLSKAR trekanter, har gärna fler partners samtidigt (för vi tröttnar så lätt på ett kön!), har inte riktigt bestämt oss för vilken sexualitet vi EGENTLIGEN har osv osv. Självfallet är det så att om filmer, tv, underhållning framställer en grupp människor på ett visst sätt så kommer även deras omgivning börja tro att de är så på riktigt. Jag förstår inte varför det är så svårt att ta in? Och jag förstår inte varför “skämt” ska baseras på fördomar och förutfattade meningar. Det är inte roligt. Det är faktiskt inte det.

Nåväl. Nu blev det kanske lite babbligt igen. Det blir ofta det när jag är lite upprörd. Och upprörd blir jag, med all rätta, när någon tror sig ha rätten att bestämma över någon annans upplevelse. Som jag skrev i en kommentar till bloggen jag råkade läsa:

Det som verkligen bekymrar mig är dock rätten du tar att avgöra när någon annan får känna sig kränkt. Är det verkligen DIN rätt? Visst, du kanske tycker att ett skämt är jätteroligt men om någon annan blir illa berörd, tycker du fortfarande att skämtet är värt att skratta åt? Tänk efter en gång till – vad gör det dig till?

Kommentaren på Söders sida fortfarande kvar – eller “Hallå, är det någon hemma?”

Häromdagen bloggade jag om en kommentar jag hittade på SD-toppens Björn Söders facebooksida. Det tog inte särskilt lång stund innan en Sverigedemokrat hörde av sig och i princip lovade att kommentaren skulle tas bort. Diskussionen slutade visserligen i “Men ni på IRM har också olämpliga kommentarer på er sida!” men ändå. Vi gick faktiskt in och raderade de kommentarer vi hittade och faktiskt, jag har FULL förståelse för att man inte kan hålla koll på alla kommenterar. Vi kan det inte, så självfallet kan inte Björn Söder det heller.

Men, nu har det gått fyra dagar. Jag har twittrat om det (dagligen) och även pingat Söder själv. Jag har inte bara sagt att det finns en olämplig kommentar på sidan utan också berättat under vilken status den ligger. Jag har som sagt också bloggat om det. Idag gjorde jag följande:

Det är alltså en kommentar under samma status som den sexistiska och rätt grova kommentaren ligger. Jag kan liksom tycka att det här borde räcka? Någon borde väl ändå hålla lite koll på SD-politikerns facebookkonto? Eller..? Har dock inte fått någon som helst respons. Och kommentaren ligger kvar. Det funkar inte att fortsätta gnälla “Jamen niiiirååå??” för SD är ett riksdagsparti. Att dess partisekreterare inte modererar bort sexistiska kommentarer när någon flertalet gånger uppmärksammat att de finns där, det anser åtminstone jag vara ett problem.

Kvinnohat igen – eller “Nej, det är aldrig BARA ett skämt!”

Är så van vid att skriva på IRM att jag nästan tänkte ursäkta mig själv för vad det här inlägget kommer handla om. Sen kom jag på, det är ju faktiskt MIN blogg så jag skriver vad jag vill. Ha!

Grejen är denna: Min polares polare delade mitt blogginlägg om kvinnohat och dissade det. Min polare taggade mig i en kommentar men jag fick själv inte kommentera. Ve och fasa! Jag kan inte låta kritik stå oemotsagd (Visst är det ett ord..?) när jag väl har sett det. Så jag tänkte att jag ska bemöta det i ett blogginlägg istället. Dessutom så kanske det en gång för alla sätter stopp för den sortens kritik som framförs, helt enkelt på grund av att den är felaktig och lite dum. Here goes:

Jag vill börja med att poängtera att mitt blogginlägg inte handlade om “gnäll” utan om att uppmärksamma sexistiska skämt som jag finner högst osmakliga. På riktigt, jag kan inte förstå varför vissa så ilsket vill försvara skämt om våldtäkt? Där kan jag också säga: Kul vardag. Och nu kommer säkert nån fortsätta framhärda med “Det är ju bara på skooooooj!” och då rekommenderar jag att man läser den här artikeln. Jag har refererat till den i flera kommentarer till Kvinnohats-inlägget men någon har säkert missat den. Den säger allt, kan jag tycka. För den som inte orkar läsa artikeln (som faktiskt är rätt kort, men vill man veta mer kan man söka på t.ex forskarens namn) så kommer en kort sammanfattning här:

Sexistisk humor är inte något så enkelt som välvilligt nöje. Den kan påverka mäns omvärldsuppfattning och tillåta dem känna sig bekväma med att uttrycka sig sexistiskt utan att deras kompisar misstycker. […] Just tillägget “det är bara ett skämt” förkläder fördomarna och diskrimineringen till något på ytan harmlöst. Som sedan kan sprida sig med stor kraft på ett ofta helt legitimt sätt.

Så nej, det rör sig aldrig om “bara på skoj”. Och även om det skulle vara så, så har jag redan konstaterat detta: Ett sexistiskt skämt är fortfarande sexism. Skulle ni tycka att det var lika roligt om skämten handlade om er syster, dotter, mamma, flickvän, tjejpolare?

Det som faktiskt irriterar mig mer än icke-argumentet “det är ett skämt” är “det är en del av internets kultur”. Asså hallå?! Så bara för att något är på ett visst sätt idag så ska vi bara gå med på det utan att någonsin ifrågasätta? Seriöst, tänk efter lite nu va? Att det finns en särskild kultur på (vissa delar av) internet beror troligtvis på att de varit mansdominerade en ganska lång tid. Ett exempel är t.ex gamingkulturen där kvinnor generellt utsätts för väldigt mycket sexism. Ska vi då bara tänka att “äh, kvinnor kan la göra nåt annat än spela spel?” eller ska vi kanske tillsammans säga ifrån och aldrig acceptera att kvinnor särbehandlas?

Vad är ni rädda för? Varför vill ni inte släppa in kvinnor? Varför är det så svårt för män, särskilt unga män som det tycks, att ställa upp för allas lika värde? Var är kampen? Var är upprördheten över att vi blir så orättvist behandlade? Seriöst, både män och kvinnor som skrattar bort såna här saker, ni får faktiskt ta och skärpa er nu och sluta bortförklara sexism på internet.

 

Vilka står för näthatet? – eller “Dra den om Rödluvan också”

Vilka är det egentligen som står för näthatet? Det här har diskuterat fram och tillbaka sedan förra veckans Uppdrag Granskning. De flesta har dock kunnat hålla en ganska schysst ton och varit relativt överens om att näthat inte behöver ha någon särskild politisk tillhörighet och många anser heller inte att det behöver vara könsbundet. Det senare håller jag inte med om, då det har framgått tydligt att det främst är män som häver ur sig precis vad som helst via internet. Jo, det finns kvinnor som gör det också, men min uppfattning är inte att det är i alls samma utsträckning eller omfattning.

Men, det här inlägget ska inte handla om det. Många andra har skrivit om det bättre. Det här inlägget ska handla om den grupp människor som inte kan hålla en schysst ton och som tycks ha foliehattar som skaver lite extra mycket de här dagarna. Skärmdumpen nedan är från hatbloggen Avpixlat:

Svenska journalister får skylla sig själva för näthatet och det är invandrare (framförallt muslimer) som står för det. Jag tycker det är väldigt intressant att kommentatorn påstår att “svennehora accepteras ibland av myndigheter och andra som tilltalsord”. Really?! Nej, faktiskt så känns det som en väldigt påhittad grej. Framkokt där under foliehattens mysiga värme…  Men kommentatorn i det här fallet erkänner iallafall att näthat existerar och förekommer. Värre är det då med följande kommentar, plockad från riksdagsledamoten Thoralf Alfssons blogg:

Alltså okej, på sätt och vis är andra stycket i kommentaren ganska rimlig. Om vi alla stänger ner våra internetanslutningar så förekommer inget näthat. Korrekt. Men… men är det verkligen så vi ska lösa problemet? Oh wait! Hen har ju redan fastslagit att det inte finns något näthat. Det är en myt! Påhittad av vänsterextrema skribenter! Ja, alla vet ju att Blondinbella är fantastiskt mycket vänsterextremist. Självfallet är (vissa av) de frågor som lyfts fram i kommentaren seriösa och bör hanteras med allvar. Men någonstans kan jag känna att kommentaren är HELT ogiltigförklarad av sig själv. Jag menar… seriöst… “ingår säkert i någon plan” är inte en mening som inger särskilt mycket förtroende.

Nå, var vill jag komma med det hela då? Det här är inte de första eller enda kommentarer jag sett från främlingsfientligt och högerextremt håll som förnekar att det förekommer någon typ av näthat, eller som för den delen försöker bevisa att näthatet drabbar alla andra än t.ex de som medverkade i Uppdrag Granskning. Jag vet inte vad ni tycker, men jag blir rädd. Att de inte har någon som helst insikt eller begrepp om sin omvärld kan tyvärr leda till att de inte heller ser några gränser för sitt eget beteende. Igår stod Avpixlats överkucku på scenen under publicistklubbens debatt och bedyrade att Avpixlat är så snälla så.

I beg to differ.

 

Arbetarrörelsen kan bättre – eller “Det handlar inte om invandring!”

Jag läste det här, och jag blev upprörd. Vad händer med min älskade arbetarrörelse? Mitt älskade LO? Vi måste göra något åt saken. Vi kan inte låta ord som jämlikhet och solidaritet förlora sin betydelse. För är det något SD inte förstår, så är det just de två orden. Vi måste bli bättre, kära kamrater. Vi måste bli starkare. Tydligare.

Jag skrev om det här på Facebook också. Och fick en kommentar från en älskad vän som menade väl när hen skrev “Vi måste börja våga prata om invandringsfrågan”. Min respons på det blev en lång kommentar och jag kände att det var något jag ville förmedla till fler. Att jag ville att fler skulle läsa, för det är viktigt. Så, här är min respons på “Vi måste börja våga prata om invandringsfrågan”:

Fast det handlar inte om det. Även om vi så skulle säga nej till ALL invandring så skulle vi fortfarande rea ut vår gemensamma välfärd. Vi skulle fortfarande ha en befolkning som tycks bry sig mer om nån hundring i jobbskatteavdrag än om huruvida sjukhus har råd att anställa personal. Vi skulle fortfarande ha riskkapitalistbolag som inte jobbar för att vården och omsorgen ska bli så bra som möjligt, utan för att de ska tjäna mer pengar. Pengar som de kanske inte ens kommer skatta i Sverige.

Även om vi skulle sätta stopp för all invandring skulle vi ha en skola som är under all kritik, vi skulle ha storföretag som strävar efter högre och högre och HÖGRE vinst och hellre förhandlar fram krisavtal till sina anställda (med hot om varsel) än några år går med på mindre vinst, mindre bonus. Vi skulle fortfarande ha en regering som tycker att det viktigaste är att prioritera RUT, ROT, sänkt bolagsskatt och sänkts restaurangmoms istället för att göra något åt arbetslösheten. Typ, jag vet inte, se till att det byggs lite bostäder kanske?

Skulle bostäder byggas kanske det skulle kunna, på samma gång, lösa ett annat jätteproblem, nämligen bostadsbristen som ser till att unga vuxna får bo kvar hemma hos sina föräldrar och som leder till att det är i princip omöjligt att få tag på en lägenhet i Stockholm om man inte köper den, och hur många har råd att lägga ett par miljoner på det?

Självfallet är det enkelt att skylla alla dessa problem på invandrare och flyktingar. Men de har ingenting med saken att göra. Hur kan vi gå med på att se MÄNNISKOR som en ekonomisk belastning när vi samtidigt göttar oss med sänkt skatt som går raka vägen ner i fickan på de som redan har så mycket pengar att de aldrig, aldrig nånsin egentligen behöver oroa sig? Varför har vi låtit det bli så här? Jag tänker inte gå med på att skylla några problem på invandringen. Det är att köpa SD:s problembeskrivning och det jag vet allra tydligast är detta: SD har så jävla fel.